Om fjällnära skog

Vid foten av den mäktiga skandinaviska fjällkedjan, sträcker sig den fjällnära skogen som ett pärlband, ett av de få intakta skogslandskapen i Europa. Den fjällnära skogen är ett drygt 100 mil långt bälte, från Karesuando i norr till Transtrand i söder.

I skogsvårdslagstiftningen beskrivs den fjällnära skogen enligt följande:

2 b § Med fjällnära skog avses sådan skog inom det fjällnära området där 1. skogsbruksåtgärder kan påverka intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården, kulturmiljövården eller rennäringen, eller 2. det råder särskilda förutsättningar för skogens skötsel. Regeringen får meddela föreskrifter om vilka områden som utgör fjällnära skog. Lag (2010:930).

Men det finns även en geografisk avgränsning för detta, som ligger mellan barrskogsgränsen och gränsen för produktiv skog.

Den fjällnära skogen består av långsamtväxande skogar i högläge, eller i nordligt läge och har oftast högre ekologiskt värde än snabbväxande skogar. Detta på grund av storskalig orördhet, det vill säga att skogen har fått vara ifred under långa perioder, ofta flera hundra år. De fjällnära skogsområdena i Jämtland-Härjedalen började exploateras så sent som på 1950-talet.

Fjällskog är politik

I slutet av 1980-talet pågick en mycket intensiv skogsdebatt i Sverige där Naturskyddsföreningen hade en offensiv roll. Den statliga urskogsinventeringen var gjord, rationaliseringen inom skogsbruket blev allt effektivare och timmerfronten förflyttade sig raskt mot mer svårföryngrade och samtidigt mer ekologiskt intakta skogar.

Fjällskogsdebatten blev bitvis hätsk och i ett infekterat skede beslöt Naturskyddsföreningen riks att kartlägga ”fronten för obruten sammanhängande gammal skog gränsande mot fjällen”. Den så kallade Naturvårdsgränsen togs fram med hjälp av fjärranalysteknik och fältarbete. Gränsen blev en 380 mil vindlande gräns genom hela fjällkedjan som var remissad och förankrad hos kretsar och länsförbund. Gränsen presenterades 1988 och rönte stor uppmärksamhet.

I debatten kopplad till den då aktuella skogspolitiska utredningen var Naturvårdsgränsen ett viktigt inspel; det motionerades i riksdagen om att gränsens status borde slås fast. Från flera håll inom såväl skogsnäringen som skogsforskningen bekräftades gränsen som relevant visande obrutenhetsgränsen.

Den dåvarande fjällskogsdebatten tillsammans med urskogsinventeringen resulterade i ett flertal större naturreservat i den fjällnära skogen och än idag är gränsen en del inom FSC-certifieringen.

Detta är nu 30 år sedan och fjällskogsfrågan är högaktuell. I den nya skogsutredningen som presenterades i slutet av 2020 pratas om i princip samma saker som Naturskyddsföreningen föreslog, då för 30 år sedan; att den fjällnära skogen ska skyddas.

Sanningen om den svenska skogen

Från Naturskyddsföreningens kampanj Tyst Skog

Det är lätt att tro att det finns mer skog idag än för 100 år sedan, men det är en sanning med modifikation. Ja, det finns lika mycket trädbevuxen yta idag, men artrikedomen har minskat drastiskt, naturskogar har kalavverkats och ersatt med trädplanteringar.

Det moderna skogsbrukets kalavverkningar leder till förlust av livsmiljöer för mängder av arter, och mer än 2000 skogslevande arter är rödlistade. Idag råder akut brist på gammal skog, grova träd och död ved.

Det moderna skogsbruket påverkar inte bara den biologiska mångfalden utan även klimatet. Kalavverkning leder till mindre kol i skogarna och mer koldioxid i atmosfären. Dessutom används 80% av skogsråvaran till kortlivade produkter som förbränns vilket leder till ytterligare koldioxidutsläpp.

Fördjupning

Naturskyddsföreningen Mitts YouTube-kanal 

More of everything – a film about Swedish forestry 

Bruk och missbruk av naturens resurser – En svensk miljöhistoria av Claes Bernes and Lars J. Lundgren